Identifieringen av asbestmineral grundas på:

  • mineralens utseende: Att det bildas långa fibrer (förhållandet längd:bredd är större än 3:1), att fibrerna bildar knippen och spaltar till mycket tunna fibriller
  • mineralens kemiska sammansättning
  • att materialet är kristallint

Asbestmineralen kan identifieras med olika metoder. Mest används polarisationsmikroskopi (PLM) med faskontrast, svepelektronmikroskopi (SEM) och transmissionselektron-mikroskopi (TEM). Andra tekniker som kan användas är röntgendiffraktion (XRD) och möjligen infrarödspektroskopi (IR).

Polarisationsmikroskopi med faskontrast (PLM)

Asbestfibrer identifieras med hjälp av

  • utseendet
  • optiska egenskaper
  • brytningsindex

Fastställandet av asbestförekomst i materialprov eller jord sker normalt med hjälp av ett polarisationsmikroskop. Asbest-mineralen har ett speciellt utseende i mikroskop. De bildar fiberknippen och de enskilda fibrerna spaltar i änderna. Fibrerna måste vara kristallina och utseendet måste stämma överens med asbestmineralens optiska egenskaper.

Asbestmineralen besitter karakteristiska ljusbrytningsindex. Genom att bädda in fibrerna i definierade brytningsvätskor kan man skilja mellan de olika asbestmineralen. Faskontrast-mikroskopi används också för fiberräkning när man inte behöver skilja mellan olika fibertyper.

Svepelektronmikroskopi (SEM)

Svepelektronmikroskopi används huvudsakligen för asbest-analyser i luft- och dammprover. Man identifierar asbest-fibrerna med hjälp av deras

  • kemiska sammansättning
  • utseende

Med SEM kan man upptäcka även asbestfibrer som är för tunna för att upptäckas i polarisationsmikroskop.

Undersökning av asbest i damm utförs för det mesta för att kontrollera om asbest har spridits vid en sanering.

Asbesthalten i luft kontrolleras efter en sanering för att säkerställa att omgivningen är fri från dessa farliga fibrer.

Transmissionelektronmikroskopi (TEM)

Man kan identifiera asbestfibrer i TEM genom

  • utseende
  • kemisk sammansättning
  • kristallstruktur

TEM har fördelen att man kan analysera mycket tunna fibrer samtidigt som man kan bestämma deras sammansättning och se om fibrerna är kristallina. Fibrer som skall analyseras med TEM kan ha en diameter <0.1 µm. TEM använder en energidispersiv röntgendetektor för bestämning av fibrernas kemiska sammansättning. Med en annan detektor kan man också uppta ett böjningsspektrum som återspeglar kristallens uppbyggnad. Detta gör det enkelt att skilja amorfa fibrer från kristallina. Amorfa fibrer visar inget sådant spektrum.