ALS Scandinavia har i över tjugo års tid tillhandahållit passiva provtagare av vatten för mätning av metalliska anjoner, metalliska katjoner och kvicksilver. Nu har vi kombinerat de tre DGT-provtagarna till en. Med den nya kombo-DGT provtagaren behöver du bara sätta ut en provtagare för att mäta alla metalljoner inklusive kvicksilver som vi erbjuder i våra analyspaket PSM-1, PSM-3 och PSM-4. 

Passiv provtagning har flera fördelar jämfört med konventionell direkt provtagning. Den mest kända fördelen är att provtagningen sker under en längre tid vilket ger ett medelvärde över hur halterna varierar under provtagningstiden. Eventuella enskilda avvikande halter blir en del av den sammantagna bilden av vattenmiljön. Man talar om att värdena är integrerade över tid. En annan fördel, som är specifik för DGT metallprovtagarna, är att enbart biotillgängliga metalljoner kan binda in. Mineralpartiklar som inte tas upp av vattenlevande organismer stängs ute. I många sammanhang, till exempel vid arbete med riskbedömning, är det den biotillgängliga halten som är den intressanta. Sammantaget så ger passiv vattenprovtagning en bra bild av vilka metalljoner och koncentrationer som vattenlevande organismer exponeras för. 

DGT är en enkel, robust och välbeprövad teknik. Provtagarna utvecklades av forskare vid University of Lancaster i England 1994 och har under årens lopp granskats i mer än 1000 publicerade vetenskapliga artiklar. DGT står för Diffusive Gradients in Thin films. DGT-provtagaren består av tre delar; ett membranfilter, en diffusionsgel och en bindningsgel. Metalljoner diffunderar genom membranfiltret och diffusionsgelen för att sedan binda in till bindningsgelen. Diffusionshastigheten över gelen är beroende av temperaturen, ju varmare vatten ju snabbare diffusion. Därmed är det viktigt att övervaka temperaturen under provtagningsperioden. Om temperaturavvikelsen är mer än två grader bör ett medelvärde användas vid beräkning av metallkoncentrationen. 

På vårt laboratorium elueras metalljonerna ut från bindningsgelen och bestäms med ICP- MS och ICP-AFS. Provtagningstiden kan varieras från någon dag till flera veckor. Ju längre exponeringstid desto mer metalljoner binds in (ackumuleras) i bindningsgelen och därmed sänks rapporteringsgränsen i analysen. 

När halten i bindningsgelen är bestämd kan vattenkoncentrationen (CDGT) av varje enskild metalljon beräknas med hjälp av diffusionskoefficienter, provtagningstid och kända uppgifter om provtagaren (tjocklek och area).

Med den nya kombo-DGT provtagaren kan vi rapportera tungmetaller och en rad andra metalljoner; aluminium, kadmium, kobolt, krom, koppar, järn, mangan, nickel, bly, zink, uran, arsenik, fosfor, molybden, antimon, vanadin och kvicksilver, se analyspaket PSM-5.

Kontakta gärna ALS kundtjänst om du vill veta mer.